Årets näst sista dag är det idag ! Inte utan att jag tycker det känns konstigt.

I morgon är det sista dagen på 2010, sedan får vi börja skriva 2011.

Igår hörde jag de första smällarna tjuta runt knuten, så gjorde mina hundar också. Den äldre brydde sig ngt, men inte så farligt.

Idag tog jag en sväng med dem och lät dem springa lösa och busa. Den yngste brydde sig inte nämnvärt, men den äldre tyckte det var obehagligt och sänkte svansen ngt. Men med lite peppning och uppmuntrande ord och tillrop, så åkte den upp igen.

Jag stannade kvar ute ett tag extra idag medan det knastrade, tjöt och smällde lite. Bara för att kunna busa med och få dem båda att inse att det är inget särskilt att bekymra sig om. När vi gick hem så var de väldigt uppspelta och glada, precis som de ska.

Väl hemma så tog jag en kopp varm choklad, för det var lite kallt ute.

Snart är det sovdags så.

Ja då är vi snart framme vid Julafton. Idag är det 4:e Advent och det har varit en jobbig helg. Jag har varit ledig, men både min yngste son och min man har varit sjuka. Min son fick maginfluensa i torsdags och mådde dåligt hela fredagen. Först fram på kvällen kunde han dricka igen och fick behålla det. På lördagen mådde han bättre och åt riktig mat igen.

Från igår kväll satt vi hundvakt åt min dotters ena hund, då hon skulle på utställning på söndagen med de andra i Stockholm, stora Stockholm.

Hennes fodervärdshund fick CK och blev kvalificerad till Cruft's, hennes andra fick en "slät etta", som hon kallade det.

På eftermiddagen skjutsade jag hem hennes hund igen.

Min man blev dålig idag på förmiddagen. Han fick ett virus av något slag som gav honom en halvsidesförlamning i ansiktet och han kunde inte stänga ögat ordentligt, och ena mungipan hängde ned. Det var bara att åka in till akuten det. De tog en massa prover på honom och läkaren kunde bara konstatera att han troligen hade fått ngt sorts virus. Han hade ngt liknande förra året och fick nu liksom då Cortisontabletter och speciella ögondroppar utskrivet.

Läskigt var det. Nu får vi hoppas att medicinen hjälper.

När jag vaknade idag och gick upp tänkte jag först inte på att Wille inte följde med mig. Han brukar alltid krypa fram från sin favvoplats under sängen och ivrigt följa med mig ut från sovrummet. Idag gjorde han inte det, och jag tänkte först inte på det förrän min minsta son frågade när jag kommit upp - "Var är Wille ?"

"Ja han är väl här någonstans" sa jag och ropade på honom. Men ingen Wille kom ? Strax därpå fick jag ett sms från min man som sa - "Har du sett Wille ?" "Nej svarade jag". " "Han ligger här under mitt bord" säger då min man.

Va var det där Wille var ? Han hade alltså fått följa med husse till jobbet idag ! När jag frågade varför, så svarade min man "Social träning och En lekkamrat". Jaha tänkte jag det var ju lite roligt att Wille fick följa med. Det är inte alla hundar som får det.