Idag kom våra nya gäster. Undre veckan tänker vi göra ungefär samma utflykter som vi gjorde föregående vecka, då min lillasyster med hennes familj var här.

Flera gånger under gårdagen sms:ade jag och Lillsyrran till varandra. Jag har också precis pratat med henne per telefon för att höra hur hon mår, och hur alla mår. Hons a att hon mådde rätt så bra, hon hade svårt med talet men dte var inte svårt att förstå henne. Dock måste hon ibland tänka efter vad det var hon skulle säga, hitta rätt ord och sedan säga det. Det tyckte hon själv kändes jobbigt, för det är man ju inte precis van vid sa hon. Hon bytte också samtalsämne väldigt fort och överraskande, men det var inga problem med att hänga med henne.

Det kändes som en lättnad att hon på egen hand kunde förmedla sig och förklara, bara man gav henne lite extra tid till att tänka.

Idag bestämde vi oss för att ta en lite utflykt till en vackert belägen by med fin utsikt över Oreälven och de omkringliggande bergskammarna. Vi var också förbi stenhuggeriet som har gamla fina anor. Det blev en fikastund på ett litet café i en av byarna vi besökte idag. Vi åkte också förbi, men besökte inte, en av de övriga fäbodarna som finns lite varstans. Det var skönt att ha något annat att tänka på. Dret kändes också som en lättnad att ha fått prata med Lillsyrran och hört från henne själv hur hon mår, för det vet ju bara hon, egentligen.

Väl hemma i stugan igen åt vi lite sen lunch och sedan gick jag och minstingen ut och plockade smultron. Han fick ett helt smultronstrå och blev jätteglad för han fick ha dem alldeles för sig själv.

När jag strosade omkring så hittade jag hallonbuskar i trädgården, med jättestora och precis lagom mogna hallon. Jag plockade in en del och blandade dem med blåbär som jag plockat häromdagen, och gjorde en fruktpaj. Det blev jättegott.

Imorgon kommer våra andra gäster, då blir det full fart igen.......

Idag gör vi inte så mycket. Ingen av oss orkar eller känner sig riktigt motiverad. Vi åker in till Mora och handlar och passar också på att köpa ett jättestort tunnbröd. Det är nästan 1 meter i diameter. För övrigt så håller vi oss mest hemma i stugan, ser på TV, pratar och funderar. På måndag kommer våra andra gäster. Vi diskuterar hur vi ska göra med det, ska vi stanna kvar en vecka till och med dem då ett par dagar, eller ska vi avboka deras besök och resa hem. Dock vet vi ju inte om, och i så fall när, vi kan låna stugan igen.

Efter en hel del funderande bestämmer vi oss för att stanna kvar i några dagar till. Våra andra gäster har ju också sett fram emot att komma upp till oss här i dalarna, då det ju var flera år sedan de var här.

När jag vaknar på morgonen är klockan 07.00 Det är sms signalen på min telefon som ringer. Lillsyrran har skickat ett sms från sjukhuset. Meddelandet är ngt förvirrat och rörigt, men vad gör det ? Hon har hört av sig, på egen hand. Ett gott tecken tycker jag. Jag svarar henne och sedan går jag upp.

Ännu sover minstingen, men vid 07.45 hör jag hans tassande fötter i trappan. Jag får en skön godmorgonkram av honom. Vi äter frukost tillsammans, sedan sätter han sig vid TVn en stund och strax därpå gör jag honom sällskap med en kopp kaffe. Vi 10 tiden kommer min man upp. Vår äldsta son lär sova några timmar till.

Runt lunchtid idag ringer min mobiltelefon. I andra änden av luren är min svåger. Han berättar att min Lillasyster är på akuten då hon troligen fått en STROKE ! Jag fattar ingenting - min lillasyster, min glada rara lillasyster, som igår åkte hem för att jobba, Har hon fått en STROKE ? Hon är ju alldeles för ung !!!!!!

Jag blir alldeles tyst i telefonen, vet inte vad jag ska säga, kan inget säga.

Sedan hämtar jag kraft någonstans ifrån och fortsätter höra mig för hur hon mår, hur allvarlig den är, vilka skador hon fått, varför, kommer hon att bli bra igen ? Men det är som om en annan människa pratar med min svåger, det är inte jag för jag är i chocktillstånd och vill bara ta bilen och åka till henne ! Eller så sätter jag mig på första bästa tåg och reser ner till lillsyrran !!!

Men jag inser ju att jag inte kan göra det. Det går inga tåg mer idag, och jag vore inte någon lämplig bilförare.

Min man kommer ut till mig och jag lämnar över telefonen till honom. Vad var det nyss min svåger sa;

Har min Lillasyster fått en stroke ? Varför ? Klarar hon sig ? Hur ska det gå för hennes familj ? Hur allvarliga är hennes skador ? Hur tar hennes barn det ? Hur mår de ? Vem tar hand om dem, tröstar dem, förklarar för dem ? Vem stöttar deras familj nu när allt är så jobbigt ?

Har de inte redan nog av problem ? Vid den här tidpunkten börjar jag bli arg, arg på ödet, arg på att min Lillsyrra och hennes familj ska få det ännu mer jobbigt ! Arg på att jag är här och hon är där. Men sedan tänker jag efter och inser att jag kan ju faktiskt välja att resa hem nu, om jag vill. Min man har pratat klart med syrrans man och kommer och frågar hur jag mår. Jag svarar kallt, "Jag klarar mig". Men jag kanske åker hem imorgon, jag vet inte än. Han förstår. Sedan tar jag en långpromenad för att få vara ifred med alla tankar och all oro som far runt i huvudet på mig.

När jag kommer in igen har det värsta kaoset lagt sig och jag tänker klarare, tror jag. Jag sätter mig ner i soffan och ser en stund på TV. Rätt tidigt går jag i säng med en blixtrande huvudvärk.

Vid niotiden på förmiddagen börjar min lillasyster och hennes familjs sin resa hemåt igen.

Vår familj stannar kvar, och på måndag får vi nya gäster som ska stanna i några dagar. Men innan dess har vi några dagar då vi är alldeles ensamna vår familj här. Vi gör några utflykter under dagen jag, min man och våra två söner. Men på det stora hela tar vi det mycket lugnt idag. Runt midnatt går vi och lägger oss.

Idag fyller också min man år, och vi firar honom när vi kommer hem efter vår utflykt med chokladtårta och härlig middag. Kvällen blir lite lugnare med en trevlig DVD film, då vi alla nu är rätt trötta efter så mycket intryck. Vi har en trevlig dag och kväll. Imorgon måste min lillasyster och hennes familj åka hem igen därför hon ska börja jobba efter sin semester.